Nu har det hänt igen!

Sofia skyndar långsamt! Eller snarare, hon har skyndat långsamt! Men slutligen, till sist är fältstudierapporten inskickad! Ännu en gång med kniven mot struphuvudet.
Varför ska det gå så segt när hon ska få något gjort? Varför skjuter hon upp det till sista minuten? Arghh...man kan bli tokig på henne i sådana situationer. Varför gör hon så mot sig själv? Hon vet ju att det känns tyngre och tyngre desto längre hon väntar. Och hon känner till lättnaden när det är färdigt. Varför?
Men imorgon ska hon få njuta av en sovmorgon innan hon ger sig ut på stan och uträttar ärenden på sin lediga dag! Då ska hon passa på att ta med kameran på Elgiganten och se om hon kan få hjälp så att urladdningen fungerar som den ska... (Så att bloggan kan fyllas med lite glada beskrivande bilder...)
Men nu är det dags för Sofia att sova, säg godnatt till henne nu!