En gång för alla...

...ja, nu är det verkligen slut. Inget mer känna efter. Inget mer försöka på nytt. Och det känns bra. Nu kan jag äntligen gå vidare. Vilken skön känsla! Två månader efter uppbrottet känns det äntligen 100. Visst är det tråkigt att det inte gick att rädda (mig och Robert alltså). Ska det vara så ska det vara, annars får det va! Nu söker jag någon som kan uppskatta mitt sprudlande jag, någon som orkar med mig när jag är på gång till max... ;) Fast först ska jag vara singel så att jag kan njuta av mitt eget sällskap ett tag. Jag är ganska trevlig att umgås med faktiskt... :)