Bitterfia...

Jag känner mig så bitter nu ikväll. Och att vara bitter för mig, det är då jag känner avsaknad av glädje. Jag är van att vara så glad och positiv hela tiden, så när jag saknar den känslan, då känner jag mig bitter.
Jag är less på att vara sjuk och göra ingenting hemma i lägenheten...
Jag saknar familjen, längtar tills nästa helg då jag åker hem och firar min vän Kristinas student, min vän Mattis 23årsdag och får umgås lite med min familj.
Jag längtar till midsommar då jag får lite mer tid med min familj. Få dansa och känna glädje till musiken och träffa några vänner hemöverifrån.
Jag längtar tills jag blir frisk så att jag kan stöka undan all planering som halkat efter då jag har varit sjuk.
Jag längtar tills helgen då pappa fyller år, då jag hoppas att Robert har möjlighet att följa med mig hemöver. Samma vecka är det ett år sedan jag och Robert träffades...så det ska också firas på något vis. :)

Jag saknar att få vara frisk och kunna göra vad jag vill när jag vill... Nu verkar Robert bli sjuk också... Inte alls roligt, och mest troligt är det mitt fel. Så nu har jag dåligt samvete för det också.
Och det känns inte alls roligt att all min planeringstid på jobbet blir mindre och mindre...jag längtar tills efter semestern då jag förhopningsvis har hunnit ikapp det jag måste göra innan semestern...

Och jag längtar efter en skön semester med bra böcker på en skön filt på en gräsmatta i solen i Boan...
Nu ska jag sova så att jag förhoppningsvis är på bättre humör då jag vaknar. Tur att jag hållt mig inne helt och hållet idag så att ingen behövt träffa Bitterfian...