Kalashelg!

 Bakade ekologisk/rättvisemärkt morotsstubbe i måndags... :)

Kristina fick sig lite färg i födelsedagspresent precis som hon önskade... ;)

Petronella fick uppskattad film i födelsedagspresent...

Reklam för skrivböcker, älskade syster och pappa! <3

Petronellas kompisar kom och firade hennes 18årsdag, riktigt kul! =)

Paulina fick en sen födelsedagspresent....

Jag bakade chokladsnittar i lördags...

Petronella och hennes vän Aurore och två kaninungar.

Paketöppning...

Jag fick en ny badrock, underbart. Tack! =)

Mer paketöppning...

Paulina och kusin Valdemar...

Kusinmys med lilla Vanja som blivit så stor... Fick även mysa med Valdemar, men honom är det lite mer fart och fläkt i... ;)



Coola bruden... <3

Petronella 18år!

Idag fyller min syster Petronella 18 år! Det är inte klokt vad åren går fort, och det är inte konstigt att när jag försöker räkna ihop vår gemensamma ålder så landar jag på 35. Det låter ju ganska lagomt, men när jag tänker efter blir det ju 41, men det låter så fruktansvärt gammalt...
Jag har två systrar och de båda är bäst av alla systrar. Tänk att jag har de två bästa i hela världen!?! Älskar er! Hoppas du får en bra födelsedag syrran, är glad att jag har möjlighet att fira den tillsammans med dig!

Love ya! Du är så vacker då du ler, du är så fin och du är så bra! Du är bäst! Kram på dig på din dag!

Ta mig i kragen!

Ja, nu får jag se till att ta mig i kragen, det är över en vecka sedan jag bloggade och desto längre sedan jag tvättade... Nu får det vara nog. Och efter peppande samtal med Ragnar och Ida tar jag nu itu med de hushållssysslor som hänger över mig. Imorgon ska jag köra hem till Härliga Haverö där jag ska fira syrran som fyller 18 år och kanske bli lite firad själv med... Jag längtar efter mys med Valdemar och Vanja (småkusinerna).

SD lämnade kyrkan i protest...

Jag tycker att demokratin i vårt land är viktig. Därför måste alla människors åsikter lyssnas till och de partier som är invalda i riksdagen bör mötas med respekt. Ingen ska behöva bli utstött för att den har en viss tillhörighet... Men när Sverigedemokraterna valde att lämna kyrkan idag under Eva Brunnes predikan där hon talade om alla människors lika värde så tycker jag att det inte känns helt okej. Lite pinsamt faktiskt... Jag var inte där så jag hörde inte predikan med mina egna öron  men har kopierat den här från http://www.aftonbladet.se/ som i sin tur hämtat den från http://www.svenskakyrkan.se/:

Biskopens tal – ord för ord:
Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.
Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?
Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i staden Thessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts med förtroende.
Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren till visheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.
När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.
Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat att en blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livslång förändring för både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringen som bokstavligen blev livsavgörande.
Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.
Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.
Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.
Med det får vi fortsätta nuet, mot framtiden.
Eva Brunne
biskop Stockholms stift

Nej, jag blir ledsen när människor inte kan respektera varandra. Sluta smutskasta, sluta utestänga! Kan inte vi människor lära oss att ta hand om varandra istället? Oavsett hudfärg, religion, kultur, politisk hållning, kön osv... Kan vi inte bara sprida budskapet om att vi alla är älskade och värda mycket mer än vad ord kan beskriva... Kan inte alla människor försöka öppna sina ögon och öron...? Och inte bara resa sig upp och gå när människors lika värde förs på tal...?

P.S. I love you!

Jag såg en film tidigt ikväll. P.S. I love you. Filmen var mycket bättre än jag vågat hoppats på. En riktigt vacker, kärleksfull och rolig film. Jag grät många tårar, från början till slutet... Jag var inte riktigt beredd på en sån känslodipp med filmen, men den var verkligen sevärd! Se den, det är allt jag kan säga... =)

Nu ikväll har jag promenerat fram och tillbaka till Roberts nya lägenhet där vi såg andra avsnittet i den femte säsongen av Dexter. Skönt att vi kan vara vänner, jag hoppas det fungerar i längden! Blir lite ledsen över kommunens sätt att hantera ljuslyktor och gångvägar. Bitar av gångvägen var på hemvägen kolsvart pga träd och buskar som skymmer gatlyktorna som följer bilvägen... Den biten tog jag ur musiken ur mina öron för att kunna vara på min vakt. Trist att politikerna och trafikverket planerat ljuset längs gångvägen så dåligt, det känns inte alls tryggt... :(

Monday morning...

Just nu lämnar Rebecca, min skånska vän som bott lika länge i Övik som mig, Örnsköldsvik. Ett Övik utan Rebecca kommer att bli tråkigare. Reecca och jag har hängt ihop på träning, relax, fester mm. Hon har varit den där tjejkompisen i stan som jag delat det mesta med.

Rebecca och hennes Dan som just nu styr ner mot Hässleholm i Skåne...

Melanie Fiona - Monday Morning
Have you heard the news today

I'm leaving town
I'm cashing out
This town's too small for me to stay
The time is now
I'm heading out

Baby, I still need ya
But if you stay
I'll leave ya
Cuz I gotta get away
And if I ever see ya
My heart is gonna bleed
But I'm leaving either way

My darling baby
This is a warning
Said that I'm leaving
On Monday morning
You'll get no answer
No use in calling
Because I'm leaving
On Monday morning

This flower needs somewhere to go
No room to grow
On these dusty roads
I got two tickets and a dream
8:15 I'll save you a seat

Baby, I still need ya
But if you stay
I'll leave ya
Cuz I gotta get away
And if I ever see ya
My heart is gonna bleed
But I'm leaving either way

My darling baby
This is a warning
Said that I'm leaving
On Monday morning
You'll get no answer
No use in calling
Because I'm leaving
On Monday morning
Monday morning
Monday morning
Monday morning (not Tuesday, baby)
Monday morning

Baby, I still need ya
But if you stay
I'll leave ya
Cuz I gotta get away
And if I ever see ya
My heart is gonna bleed
But I'm leaving either way

My darling baby
This is a warning
Said that I'm leaving
On Monday morning
You'll get no answer
No use in calling
Because I'm leaving
On Monday morning

Ännu lite höstbilder, jag älskar verkligen höstens färger. Särskilt när det är klarblå himmel och strålande solsken samtidigt... ;) Men nu går vi mot mörkare tider med mer mörker och mer rusk, men det finns höjdpunkter med det med. Så som att tända ljus och mysa med te... :)

Min söndagskväll tillbringade jag med att läsa lite om Sydafrika inför resan dit som jag kommer att få följa med till vintern... Riktigt spännande och intressant! Tanken är att jag och Eric ska åka för Svenska Kyrkans Unga i Härnösands stift och göra utbyte med verksamheten där som ska kunna komma våra medlemmar till nytta... Vi ska besöka vänstiftet Cape Orange på stiftsresan som Härnösands stift anordnar.

Efter lite läsning blev det film, the duchess. En riktig bra film, jag gillar den här typen av filmer, påminner lite om Jane Austen-filmatiseringarna och dessutom gillar jag Keira Knightley. :)

En ledsen och rutten svamp får avsluta det här inlägget för att markera sorgen över Rebeccas avsked och den begynnande frånvaron av höstens vackra färger...



Grattis Ragnar!

Idag fyller Ragnar 23 år. Ragnar är en av mina bästa vänner i livet. Vi ses inte alldeles för ofta och hur ofta vi pratar är lite periodvis. Ibland pratar vi flera gånger i veckan och ibland dröjer det månader emellan. Det viktiga är att vi har varandra. Ragnar vet mycket om mig och han är ofta den jag vänder mig till när jag behöver prata om mina problem det det ena och det andra... Tack för att du finns vännen och att vi har vår vänskap! =)

Go Sofia, Go!

Broccolipajen gräddas i ugnen, en film på dvd'n är på gång och jag känner mig alldeles fräsch och skön i kroppen. Jag började dagen med sovmorgon till halv tio, tog mig ut och sprang/joggade/gick 3,5 km och testade samtidigt programmet "runkeeper" i min iPhone. Programmet registrerar alltså hastighet, distans och plats via gps. Riktigt spännande att framöver kunna jämföra "rundor" med varandra.

Sen åkte jag till Själevad där jag blev bjuden på kaffe och bulle av Caroline. (Ja, pappa, jag drack kaffe, med endast pyttelite mjölk dessutom...) Riktigt trevligt, roligt att få lära känna henne lite mer. Då den ena skåningen flyttar söderöver kommer en ny till nordligare breddgrader, det gillas! =) (Dock inte att Rebecca flyttar söderöver...det blir tomt utan henne i Övik.) Vi tog oss en promenad till Hampnäs och tillbaka och sedan åkte jag och simmade med Rebecca. Nu väntar jag på att pajen ska bli klar så att jag kan se All about Steve.

Strålar ikapp med solen...

Jag mår bra nu! Jag sprudlar! Jag strålar som solen nu!

Jag känner en harmoni över min tillvaro. Jag trivs med jobbet och känslan av att vara inne på sista arbetsåret i Arnäs församling. Nästa höst är det dags för mig att ta avstamp, dags för mig att utbilda mig... Mentalt är jag redan nu på väg. Det lutar mot socialpedagogik på universitet/högskola för att komplettera med religion/teologi och församlingspedagogsutbildning. Jag tror att jag vet vad jag vill. Det känns så skönt!
Efter en arbetshelg med läger, gudstjänst och KU där allt gått fint så känner jag mig ännu mer harmonisk och nöjd... Imorgon bitti ska jag försöka ta mig ut på en löprunda för att testa programmet runkeeper i mobilen. Spännnande! Hoppas att solen skiner liksom mig då!

Önskelista...

Nu är det dags att skriva årets önskelista, snart fyller jag 23 år. (26 dagar) Jag minns att när jag gick i sjuan tyckte jag att niorna var så stora, då jag gick i nian tyckte jag inte alls att niorna var så stora, men sjuorna nästan pluttiga. Första året på gymnasiet tyckte jag att treorna var så stora och vuxna, men då jag gick i trean kände jag mig inte alls så stor och vuxen och ettorna var kändes inte så små, men yngre i alla fall.

Det som känns så märkligt är att jag så fort jag fyllt år börjar avrunda uppåt, men desto närmare födelsedagen jag kommer avrundar jag neråt... Logik, vadå? ;)

23 år och ser ut som 18, ja, jag hoppas att det håller i sig! :) Dock är det skrämmande att relaxen tvekar att släppa in mig utan att kolla min ålder, men på resturang serverar de mig vin och cider utan att tveka. Nog för att kläder, hår och smink gör en hel del, men ändå...

Förra året fick jag presentkort på cervera i julklapp för att kunna köpa bestick. Cervera hade då ett specialerbjudande på den serie jag föll för. Så jag har 12st gafflar, knivar, matskedar och teskedar men endast 6st dessertskedar och dessertgafflar så nu önskar jag mig 6st dessertgafflar och 6st dessertskedar i serien här nedan...

Men att fylla år handlar ju inte om att få en massa materiella saker...att få umgås med släkt och familj och kanske få fikabesök av vänner är det viktigaste för mig. Gemenskapen och omtanken är nog den bästa presenten att få... =) Däremot tycker jag om att få fira andra och få bli firad själv. Det är så viktigt med den positiva uppmärksamheten.

Förutom dessertbesticken önskar jag mig en ny badrock/morgonrock... I övrigt har jag nog det mesta jag behöver just nu, men pengar och presentkort på kläder/skor/väskor uppskattas ju alltid... ;)

Klokheter på facebook:

En del människor är för trötta för att ge dig ett leende.
Ge dom ett av dina,
eftersom ingen behöver ett leende så mycket som den som inte har något att ge...