Den senaste tiden har varit tung med nära kära på sjukhus, bilproblem, kärleksproblem... Helt plötsligt så har jag ny bil (måste fortfarande sälja den gamla), nära och kära är hemma från sjukhus och helt plötsligt ger jag och Robert upp, vi orkar inte kämpa längre, väljer den lättaste vägen... Kanske var vi för mycket motsatser till varandra ändå? I vissa lägen kompletterade vi varandra perfekt, i vissa gick vi varandra på nerverna. Nu ska jag försöka gå vidare, i nuläget orkar jag inte ha någon kontakt med honom alls, men inom ett halvår hoppas jag att vi kan ta upp kontakten igen och försöka behålla vänskapen.
Just nu behöver jag bara få gå vidare... Frågan är bara var jag träffar någon minst lika fin när det är dags att gå vidare på det viset...
Nu ska jag försöka omvandla min sorg till energi för att ta itu med disk, tvätt och motion. Tyvärr kommer inte min älskade familj på besök i helgen som vi har funderat på, men istället kommer min gamla vän Ida Eliassen. Det blir skönt med lite egen tid med varandra, då kanske jag hittar igen lite glädje. Får se om jag orkar grilla med Björn, Emelie och Rebecca ikväll som planerat...men man ska väl inte låsa in sig bara för att förhållanden tar slut...
Det kommer att lösa sig och löser det sig inte, så löser det sig ändå....(gammalt djungelordspråk från Britt-Marie).
SvaraRaderaKom ihåg: tillåt dig att sörja över att ni gjort slut, men tillåt dig också att njuta över andra ting i livet, som att semestern kommer, att solen skiner, att familjen inte är kvar på sjukhuset, att nya bilen går bra, att du är frisk nu, att du har månnga goa vänner, att glass är gott, att Visbyglass är i en annan dimension....
KRAM!!!