I väntan - på Arlanda...

Oj. Djup suck. Så känner jag mig just nu. Lägg märke till att jag återkommit till Sverige och nu skriver på ett svenskt tangentbord. Tänk vad snabbt man vänjer sig till något nytt och annorlunda. Det är nära nu att jag skriver a istället för a och jag vimsar runt på tangentbordet som att jag vant mig över till ett ungerskt tangentbord.
Vanor, tänk vad fort vi människor skaffar oss vanor. Så anpassningsbara vi många gånger är, och andra gånger inte.
Orkar inte fördjupa mig något mer i detta ämnet just nu. Jag sitter just nu på Arlanda, är i Sverige och förstår vad människor runt omkring mig säger, kan läsa väganvisningar på skyltar etc. Det är så fantastiskt att få vara hemma i sitt eget land där man känner sig hemma och där man kan göra sig förstådd och förstå.
Jag känner mig trött och matt. Resan har varit fantastisk, som ni har fått läsa om under mina dagar i Ungern. Men nu är jag mätt på den här resan och vill hem till Örnsköldsvik. Flyget från Budapest blev idag försenat med 1½ timme vilket gjorde att jag inte skulle kunna hinna med tåget hem till Mellansel där Rebecca skulle ha hämtat mig 04.50 imorgon bitti. Britt-Marie's Petter ringde (TACK!) och avbokade mitt tåg så att jag kan tillgodoräkna mig pengarna för denna biljett till en annan resa. Så nu sitter jag här på Arlanda och väntar in ett tåg som går 00.21 imorgon bitti. Det blir nog liggkupé, och oj vad trött jag börjar känna mig nu. Imorgon jobbar jag, men endast 5 timmar. :)

Idag på förmiddagen har vi som går den här kursen religionspedagogik fått besöka den reformerta församlingen som vi även besökte i onsdags. Vi fick vara med om ett dop, några stannade kvar och upplevde gudstjänsten och vi var några som följde med runt och iaktog "barnförvaringen" som de så skämtsamt kallade den. Intresssant sätt att lägga upp en söndagsgudstjänst för att kunna få ut det bästa för alla åldrar! :)

Ja, det kommer att följa många reflektioner efter denna studieresa. Men nu längtar jag hem!