Min vän Britt-Marie kommenterade gårdagens blogginlägg och skriver att jag är unik. Just därför att jag aldrig har åkt slalom och dessutom aldrig har varit i Åre. Är det så unikt? Jag tror vi är många som har detta gemensamt... Men någon gång ska väl vara den första?
Jag sitter här på lunchen och känner mig tacksam över att det inte är kyligare än -4 grader ute. Det känns bra inför kvällens utförsåkning!
Nu blir det spännande att se hur Roberts tålamod att se mig stapla fram och ramla på slalomskidorna ikväll fungerar... ;) *ler*
Jag skulle åka slalom en gång i högstadiet. Min bästa kompis Lotta tvingade med mig. Jag är nämligen mycket mycket höjdrädd! Det slutade med att jag inte ens kom upp i liften. Både av rädsla och problem att hålla balansen. Så du är inte ensam. Jag har aldrig åkt slalom. Men i Åre har jag varit! Men sommartid för att fjällvandra.
SvaraRaderaJa, din vän Britt-Marie tycker nog det är unikt ur flera aspekter....dels att du bor häruppe där det finns så oändligt många fina backar att kasta sig utför (men är man inte intresserad så spelar ju det ingen som helst roll), men det mest unika med att du inte gjort det hittills, är att du är ju en person som ofta antar utmaningar, du älskar när det händer saker, du är inte rädd för att pröva nytt och du är rätt envis -- allt det talar för att du skulle nån gång ha kastat dig över den här sporten, eftersom till det kräver att man vill anta utmaning, att man älskar när det händer, att man vågar pröva nytt och definitivt -- envishet!!
SvaraRaderaSå, nog är det många som aldrig åkt slalom häruppe i kalla nord precis som du, helt sant!
Men jag är glad för att du prövar nu, så får vi se vad som händer -- jag har utbildning som skidlärare, så du kan ju höra av dig, ifall att Roberts tålamod tryter....
*kram*
BM
Jo, jag gillar att testa nytt och gillar utmaningar. Fast det här var en jobbig utmaning! Mina argument till att jag valt snowboard istället för slalom tidigare var helt korrekta då skidorna lätt trasslade ihop sig och jag inte alls hade lika stor kontroll på dessa som på snowboarden. Men den främsta anledningen till att jag aldrig testat på är att jag aldrig haft någon i min närhet som brunnit för utförsåkning på det viset...
SvaraRaderaMen nu är det ju att besöka Åre som återstår och det händer förmodligen någon gång under våren... :) Första mej! ;)
Roberts tålamod var imponerande! :) Men du får gärna undervisa mig i slalomens konst någon gång min vän! :)
Fjällvandring sommartid låter ju helt underbart...det skulle jag vilja göra någong gång! :) Ta med tält och sparsamt med packning och försöka klara sig på egen hand... :)
Och du Linda, även jag är höjdrädd...men slalom innebär mycket markkontakt i början! ;)
Kram på er båda! :)
Hejsan hoppsan!
SvaraRaderaFöljer din blogg med intresse och ibland inser jag att det skiljer sig väldigt mycket i hur dina vänner känner dig gentemot hur vår bild är. Självklart är Du unik - liksom alla människor är, att man inte hunnit göra allt på tjugo år är väl inte så konstigt för vad skulle man göra för upptäckter under resten av sitt liv?
Att ha bilden av fyraåriga, blyga, försynta, försiktiga, rädda, tystlåtna, fysiskt svaga Sofia som aldrig tog för sig och jämföra den med dagens utåtriktade, sociala, nyfikna, kreativa Sofia är som att jämföra natt och dag.(Ja, förutom virrigheten å envisheten då som alltid funnits både som positiv och negativ egenskap.)Likt fjärilen har du växt/utvecklats enormt! Att inte provat slalom kan ju även bero på att man inte riktigt vågade ända fram när erbjudandet fanns(allt beror ju inte på intresset hos andra)och du har ju fjällvandrat flera gånger, dock utan tält. Hej å hå tyckte du då och var alldeles slut när du kom hem.(Hi,hi)
Tänk alla tokiga/roliga upplevelser vi har tillsammans - Sverige runt i bil med kusinerna å släkten t.ex.furuvik när vi fick kliva ur bilen på hemresan p.g.a. din fotsvett, 690 mil runt treriksröset sv/no/fi på fem dagar, tjejen som bara skulle rapa när hon var kissnödig, halloweenmaskerader, bioresor, discon, bollspelskvällar, städerskan lillSofia som gjorde saken värre, badutflyckter, påsktuppen, Ogrelägret, skoteråkning på alla nivåer, slarvtomtens besök, Lettland å Polen, askungen på bal, loppisresor växlat med bara vara i boan å mycket, mycket mer...
Förgyllt våra liv har du, Sofia, gjort sedan första gången vi sågs och vi är så stolta föräldrar idag!
Var rädd om dig, Älskade unge, kram från mamma Bitte.