...är verkligen tungt att bli. Men jag tror att jag börjat nå en tanke som ger mig lite mer luft. Jag tror att det här är första gången jag blir dumpad. Om jag blickar bakåt ser jag att antingen är det jag som gjort slut, eller så har jag och min partner gjort slut i mer eller mindre samförstånd för att det inte har fungerat. Det här är alltså första gången jag blir lämnad utan att jag är med på det. Att det ska göra så ont, det är inte klokt. Jag som tyckt att det varit tillräckligt svårt att göra slut. Åh, jag hoppas verkligen inte att ni haft det lika ont som jag J, A, P, och J som jag gjort slut med. C var tydligen inte rätt för mig, nu ska jag bara försöka gå vidare utan att bli bitter. Jag har nu börjat komma in i hämndtankar typ "rätt åt dig" och så vidare. Det känns inte rätt, men ganska bra. Det är väl en del i bearbetningen... Jag accepterar mina tankar, om de är här för en stund, men de får verkligen inte stanna.
Så, hur ska det gå att våga bli kär igen med den här smärtan som har varit och är? Det är verkligen inte klokt, singellivet är inte så tokigt - riktigt trevligt faktiskt, och då behöver jag inte riskera att bli sårad igen.
Chris Hendriks från Sydafrika skrev på min facebook, "Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls." Och visst är det så, men 1½ månad känns som att jag bara hann smaka på det, och sen lika lång tid av smärta... Visst det har bara gått 3 veckor sen det tog slut men de veckorna har varit så långa.
Nu ska jag försöka blicka framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar