...den bara rinner iväg! Ja, hur många gånger har jag inte fått hört det under min uppväxt. Det är en klyscha, men ack så sant! Vi lever bara en gång så det är verkligen bäst att ta vara på tiden, för annars sitter vi där uråldriga och vet inte vart tiden tagit vägen...
Och nu har tiden gått väldigt fort. Nyss fick jag veta att jag blivit utvald till stipendiat för Ung i den världsvida kyrkan och nu åker jag snart på första förberedelsekursen. Nyss flyttade min inneboende in och nu har hon åkt hem på sommarlov. Nyss började jag i Östersunds församling och nu har jag jobbat här i 1½ har. Nyss var jag distriktsordförande och blev invald till förbundsstyrelsen för Svenska Kyrkans Unga och nu har det gått en evighet sedan dess.
Och mitt bland alla spännande och utmanande uppdrag så har jag hunnit med både danskurser, danser, 30-årsfest, 25-årsfest, träffat familj och biologisk familj, firat syrrans pojkvän på studenten, busat med kusiner och kusinbarn, bytt frisyr, träffat ex, umgåtts med vänner...
 |
| På Gotlands kyrkvecka för Svenska Kyrkans Unga |
 |
| Med mamma Bitte vid Storsjön |
 |
| Syster Paulina och hennes pojkvän Kalle |
 |
| Kusinerna Vanja och Valdemar |
 |
| En busig och smått tam hermelin på Timmeråbacken |
 |
| Min biologiska mamma Maria, biologiska mormor Ulla och jag i Härnösand |
 |
| Jag och min inneboende Ellen på spontan picknick vid Storsjön |
 |
| 30-årsfirande, här på tåget till Stockholm med Lina och Cathrin |
 |
| Kusinbarnet Arvid i Liljeholmen tycker om att leka |
