Sitter fast med signalstopp strax ovanför Uppsala. Missar min anslutning i Sundsvall men ny är insatt... Vill dock inte veta hur sen jag blir till Övik... Varför kan inte järnvägarna på 2010-talet i Sverige föra tågen fram i tid??? Varför ska vi behöva lida med att komma sent för att vi reser miljövänligt....? Suck!
Men jag har i varje fall haft en trevlig helg med positiv kontakt med flera andra distrikt. Tråkigt att ordförandesamlingen var först nu o eftetmiddag, har mycket att kontakta de andra ordförandena om känner jag... Inspiration, möten, energipåfyllning, kontakter, vila och umgänge har varit helgens ledord....
söndag, oktober 24, 2010
onsdag, oktober 20, 2010
Kalashelg!
Bakade ekologisk/rättvisemärkt morotsstubbe i måndags... :)
Kristina fick sig lite färg i födelsedagspresent precis som hon önskade... ;)
Petronella fick uppskattad film i födelsedagspresent...
Reklam för skrivböcker, älskade syster och pappa! <3
Petronellas kompisar kom och firade hennes 18årsdag, riktigt kul! =)
Paulina fick en sen födelsedagspresent....
Jag bakade chokladsnittar i lördags...
Petronella och hennes vän Aurore och två kaninungar.
Paketöppning...
Jag fick en ny badrock, underbart. Tack! =)
Mer paketöppning...
Paulina och kusin Valdemar...
Kusinmys med lilla Vanja som blivit så stor... Fick även mysa med Valdemar, men honom är det lite mer fart och fläkt i... ;)
Coola bruden... <3
lördag, oktober 16, 2010
Petronella 18år!
Idag fyller min syster Petronella 18 år! Det är inte klokt vad åren går fort, och det är inte konstigt att när jag försöker räkna ihop vår gemensamma ålder så landar jag på 35. Det låter ju ganska lagomt, men när jag tänker efter blir det ju 41, men det låter så fruktansvärt gammalt...
Jag har två systrar och de båda är bäst av alla systrar. Tänk att jag har de två bästa i hela världen!?! Älskar er! Hoppas du får en bra födelsedag syrran, är glad att jag har möjlighet att fira den tillsammans med dig!
Love ya! Du är så vacker då du ler, du är så fin och du är så bra! Du är bäst! Kram på dig på din dag!
Jag har två systrar och de båda är bäst av alla systrar. Tänk att jag har de två bästa i hela världen!?! Älskar er! Hoppas du får en bra födelsedag syrran, är glad att jag har möjlighet att fira den tillsammans med dig!
torsdag, oktober 14, 2010
Ta mig i kragen!
Ja, nu får jag se till att ta mig i kragen, det är över en vecka sedan jag bloggade och desto längre sedan jag tvättade... Nu får det vara nog. Och efter peppande samtal med Ragnar och Ida tar jag nu itu med de hushållssysslor som hänger över mig. Imorgon ska jag köra hem till Härliga Haverö där jag ska fira syrran som fyller 18 år och kanske bli lite firad själv med... Jag längtar efter mys med Valdemar och Vanja (småkusinerna).
tisdag, oktober 05, 2010
SD lämnade kyrkan i protest...
Jag tycker att demokratin i vårt land är viktig. Därför måste alla människors åsikter lyssnas till och de partier som är invalda i riksdagen bör mötas med respekt. Ingen ska behöva bli utstött för att den har en viss tillhörighet... Men när Sverigedemokraterna valde att lämna kyrkan idag under Eva Brunnes predikan där hon talade om alla människors lika värde så tycker jag att det inte känns helt okej. Lite pinsamt faktiskt... Jag var inte där så jag hörde inte predikan med mina egna öron men har kopierat den här från http://www.aftonbladet.se/ som i sin tur hämtat den från http://www.svenskakyrkan.se/:
Biskopens tal – ord för ord:
Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.
Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?
Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i staden Thessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts med förtroende.
Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren till visheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.
När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.
Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat att en blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livslång förändring för både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringen som bokstavligen blev livsavgörande.
Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.
Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.
Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.
Med det får vi fortsätta nuet, mot framtiden.
Eva Brunne
biskop Stockholms stift
Nej, jag blir ledsen när människor inte kan respektera varandra. Sluta smutskasta, sluta utestänga! Kan inte vi människor lära oss att ta hand om varandra istället? Oavsett hudfärg, religion, kultur, politisk hållning, kön osv... Kan vi inte bara sprida budskapet om att vi alla är älskade och värda mycket mer än vad ord kan beskriva... Kan inte alla människor försöka öppna sina ögon och öron...? Och inte bara resa sig upp och gå när människors lika värde förs på tal...?
Biskopens tal – ord för ord:
Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.
Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?
Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i staden Thessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts med förtroende.
Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren till visheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.
När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.
Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat att en blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livslång förändring för både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringen som bokstavligen blev livsavgörande.
Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.
Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.
Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.
Med det får vi fortsätta nuet, mot framtiden.
Eva Brunne
biskop Stockholms stift
måndag, oktober 04, 2010
P.S. I love you!
Nu ikväll har jag promenerat fram och tillbaka till Roberts nya lägenhet där vi såg andra avsnittet i den femte säsongen av Dexter. Skönt att vi kan vara vänner, jag hoppas det fungerar i längden! Blir lite ledsen över kommunens sätt att hantera ljuslyktor och gångvägar. Bitar av gångvägen var på hemvägen kolsvart pga träd och buskar som skymmer gatlyktorna som följer bilvägen... Den biten tog jag ur musiken ur mina öron för att kunna vara på min vakt. Trist att politikerna och trafikverket planerat ljuset längs gångvägen så dåligt, det känns inte alls tryggt... :(
Monday morning...
Just nu lämnar Rebecca, min skånska vän som bott lika länge i Övik som mig, Örnsköldsvik. Ett Övik utan Rebecca kommer att bli tråkigare. Reecca och jag har hängt ihop på träning, relax, fester mm. Hon har varit den där tjejkompisen i stan som jag delat det mesta med.
Rebecca och hennes Dan som just nu styr ner mot Hässleholm i Skåne...
Melanie Fiona - Monday Morning
Have you heard the news today
I'm leaving town
I'm cashing out
This town's too small for me to stay
The time is now
I'm heading out
Baby, I still need ya
But if you stay
I'll leave ya
Cuz I gotta get away
And if I ever see ya
My heart is gonna bleed
But I'm leaving either way
My darling baby
This is a warning
Said that I'm leaving
On Monday morning
You'll get no answer
No use in calling
Because I'm leaving
On Monday morning
This flower needs somewhere to go
No room to grow
On these dusty roads
I got two tickets and a dream
8:15 I'll save you a seat
Baby, I still need ya
But if you stay
I'll leave ya
Cuz I gotta get away
And if I ever see ya
My heart is gonna bleed
But I'm leaving either way
My darling baby
This is a warning
Said that I'm leaving
On Monday morning
You'll get no answer
No use in calling
Because I'm leaving
On Monday morning
Monday morning
Monday morning
Monday morning (not Tuesday, baby)
Monday morning
Baby, I still need ya
But if you stay
I'll leave ya
Cuz I gotta get away
And if I ever see ya
My heart is gonna bleed
But I'm leaving either way
My darling baby
This is a warning
Said that I'm leaving
On Monday morning
You'll get no answer
No use in calling
Because I'm leaving
On Monday morning
Ännu lite höstbilder, jag älskar verkligen höstens färger. Särskilt när det är klarblå himmel och strålande solsken samtidigt... ;) Men nu går vi mot mörkare tider med mer mörker och mer rusk, men det finns höjdpunkter med det med. Så som att tända ljus och mysa med te... :)
Min söndagskväll tillbringade jag med att läsa lite om Sydafrika inför resan dit som jag kommer att få följa med till vintern... Riktigt spännande och intressant! Tanken är att jag och Eric ska åka för Svenska Kyrkans Unga i Härnösands stift och göra utbyte med verksamheten där som ska kunna komma våra medlemmar till nytta... Vi ska besöka vänstiftet Cape Orange på stiftsresan som Härnösands stift anordnar.
Efter lite läsning blev det film, the duchess. En riktig bra film, jag gillar den här typen av filmer, påminner lite om Jane Austen-filmatiseringarna och dessutom gillar jag Keira Knightley. :)
En ledsen och rutten svamp får avsluta det här inlägget för att markera sorgen över Rebeccas avsked och den begynnande frånvaron av höstens vackra färger...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)