Solen skiner och idag har jag tagit en tidig lunchrast. Jag borde känna mig som vanligt - glad, full av energi, sprudlande av idéer och tankar. Men just nu känner jag mig bara så tom. Tom, tom och ännu mera tom!
Även fastän att jag har underbara vänner, ett jobb att gå till, ett gym jag tycker om att gå till, en lägenhet jag trivs i, förtroendeuppdrag jag intresserar mig för så känner jag mig helt blasé just nu.
Kan det inte hända något som inspirerar mig som kan låta mig få hängivet ryckas iväg. Just nu är det bara så tomt. Om 30 minuter börjar jag jobba igen. Då ska jag jobba i fem timmar och sen har jag helg. Imorgon ska jag på vattengympa och efter det ska jag på Specsavers och prova ut linser. Endags eller månads? Jag vet inte än. Jag vill inte krångla med linsvätksor och vet inte ens om jag trivs i linser. Jag har haft mina glasögon i snart tre år och jag märker att smutsen fastnar så mycket lättare nu, jag blir så tokig. Jag funderar för fullt vilken lins som skulle passa mig bäst. Kanske börja med endags och sen övergå till månads...ja, det visar sig. Jag orkar inte bekymra mig just nu.
Jag känner mig lätt deprimerad just nu. Tänk vad skönt det skulle vara att ha närmare hem till Timmeråbacken. Tänk vad underbart att få krypa ner i soffan och kolla på något tv-program med mamma. Bara prata om allt och ingenting. Att bara få vara i familjens närhet. Jag saknar mina systrar så mycket just nu. Och lill-kusin Valdemar med!!!
Som tur är har jag Robert, just nu den här veckan så är det han som är solskenet i mitt liv. Det är han som värmer mig just nu när jag tycker att allt känns så kallt...
Det är så jobbigt att inte vara glad när jag är så van att glädjen ständigt är inneboende hos mig...
Är alltså avsaknad av glädje det jag tycker känns som tomhet? Ja, kanske!